carolineandre

Jag tror att jag börjar få stora konsekvenser av att vara själv för länge. Jag blir helt knäpp av att umgås med mig själv och mina tankar nuförtiden. Känns som jag är i någon slags period där allt bara känns som en stor snurrande massa. Min hjärna känns som en snurrande massa.

Tror att det beror på att jag inte är van att ha såhär mycket tid för mig själv. Förut har det alltid varit skola, dans, dans, projekt osv osv. Det här är nog första gången i mitt liv som jag verkligen har tid att tänka på mig själv på riktigt. Och jag blir knäpp av det. Det borde ju egentligen vara en bra grej att få tid att tänka på enbart sig själv o vad man vill, men ja, jag vet helt enkelt inte i vilken riktning jag ska gå.

Vad är meningen för mig?