carolineandre

Jag är sjuk. Jag hatar att vara sjuk. Ligga hemma och veta att man missar massor i skolan som man måste ta igen när det inte finns tid. Usch! Men ibland kan det ju vara skönt att få vila lite, men bara ibland.

Mia Eklund är helt underbar! Igår hade hon gjort en koreografi till Fix you som vi fick lära oss vilket gjorde mig lite smått galen. Ibland är det lätt att dansa utan känslor, bara göra rörelser för att man ska, men igår var det en omöjlighet. Folk ser mig nog som tokig, och antagligen lite jobbig varje gång jag tjatar om hur fantastiska och bra coldplay är. Det kan jag väl förstå men jag kan inte hjälpa det. Varje gång mina öron träffas av deras ljuva toner är det någonting i mig som gör att jag inte kan kontrollera mig själv. Mina känslor går från glada, lyckliga och underbara till sorgsna, deppiga och rent ut sagt underliga och så håller det på ett bra tag. De når mitt inre på ett sätt som är obeskrivligt.

Efter träningen fick jag äran att komma och lyssna på counterpoint när de repade. Jag är så glad över att de vill hjälpa mig med mitt projekt och jag kunde inte ha hittat några bättre. Det ska bli så kul att stå på scen med dom och visa andra hur mycket vi brinner för de konstformer vi håller på med. hah, det där lät rätt djupt (konstformer), men det är väl ganska sant också. musik och dans. Jag, Johan, Magnus, Rebecca och David. great!

Musik är någonting obeskrivligt. Det får mig att må bra, det får mig att kunna uttrycka mina känslor. Musiken får mig att känna mig hel. Jag kan inte en tredjedel av alla musiktermer som används och jag är absolut ingen blivande musiker men jag kommer alltid att vara en musikälskare och för att vara det krävs bara en bit av mig och en hel del flödande toner. 

Det bästa med musiken är att den kan kombineras med dansen på ett sätt som ibland kan bli så perfekt. Det är underbart.

José Gonzaléz, ge mig mer.

Hur fasen ska man göra? Ska man söka vidare? Vågar man satsa på dansen? Och i så fall, vad inom dansen ska man satsa på? lärare, dansare, koreograf, danskonstnär (vad det nu är?)..? Det är så himla svårt eftersom att man måste satsa helhjärtat på det. är jag beredd att göra det i så fall? Att få skitlön (om man ens får ett jobb), slita ut kroppen och vara pensionär när man är 35, men ändå få göra det man älskar.. Och om man satsar, tar ett lån på jäkligt mycket pengar och sen skadar sig!! ja vad gör man då? tar ett nytt lån för att utbilda sig till något annat och då ha massa skulder...uch..vilket dilemma.. duger man?

Men om jag nu väljer att  lägga ner dansen.. ja då kommer jag samtidigt att lägga ner mig själv, min själ, mitt liv.. en del av mig kommer fattas..är det värt det?


jag = en kluven person just nu.